Många historier om den Välsignade
skönheten har bevarats från tiden för Hans sista tjugofyraåriga
landsförvisning i och omkring 'Akká. Vissa berör Hans inspärrning
i själva fängelset andra är knutna till Hans bostad i flera olika
hus inkluderande Abbuds hus innanför stadsmurarna. Andra behandlar Hans besök
i Ridvánträdgården efter att han i juni 1877 fick lämna
den muromgårdade staden för att bo i Mazraih utanför murarna och
fr.o.m. september 1879 i Bahjí där hans bortgång ägde rum
den 29 maj 1892. Några av följande berättelser berör Hans
besök i 'Akká och Junaynih-trädgårdden under de senare
åren av Hans liv.
Att återuppväcka döda
Aqa Mirza Jafar-i-Yazdi antog Bábs Sak medan han i Yazd fullföljde
sina forskningar avseende olika grenar av islam. Han lämnade därefter
Iran och fortsatte sina studier i Najaf. När han fick nyheter om Bahá'u'lláh
i Baghdad flyttade han dit, la åt sidan teologens klädedräkt,
antog istället lekmannens och började arbeta som snickare. Han följde
med den Välsignade Skönheten från Irak till Konstantinopel och
därefter till Adrianopel. Hela tiden tjänade han Saken med flit och
ödmjukhet. När Bahá'u'lláh blev landsförvisad till
'Akká blev även han en fånge, alltid lika tacksam för detta
privilegium.
Under sin fångenskap i militärbarackerna blev han
så sjuk att läkaren bedömde hans fall som hopplöst och vägrade
att ytterligare behandla honom. Omgiven av sin gråtande familj tog han sitt
sista andetag. Mirza Aqa Jan hastade till den Välsignade Skönheten med
nyheten om hans död. 'Gå och framför /eng. shant/ den långa
helande bönen och han kommer snabbt att återföras till livet'
var Bahá'u'lláhs svar. När Abdul-Bahá kom tillbaka till
hans sängkant och läste bönen hade Aqa Jafars kropp redan blivit
kall och visade alla tecken på död. Men sakta började han vakna
till liv, därefter rörde han sina lemmar och innan en timme passerat
hade han rest upp huvudet, satt upp och började skratta och skämta.
'Han levde en lång tid efter detta' sa 'Abdul-Bahá vid ett tillfälle'
som alltid upptagen av att tjäna vännerna
Slutligen, i det Största
fängelset, övergav han detta jordiska liv och flyktade till livet därovan.
('Abdul-Bahá, memorials of the Faithful sid. 156-158, ur
Furutan sid 42-43)