Tro och liv 2003-03-02
Nu är det början av mars, och det innebär att bahá'íernas fasteperiod är här. Under nitton dagar fastar vi från soluppgång till solnedgång. Rent praktiskt innebär det tidig frukost (innan klockan 6.50*) och sedan ingen mat och dryck förrän efter solnedgången (klockan 17.10*).
Fastan är en tid för meditation och bön, andlig återhämtning, när den troende förnyar och ger ny kraft åt de inneboende andliga krafterna i hans själ. Fastan är symbolisk, en påminnelse om avhållsamhet från själviska och kroppsliga begär.
Det finns en särskild bön som läses under fasteperioden.
Fastan finns i de flesta religioner, i lite olika former. Att avstå från mat trots att kroppen säger, "mmm, en liten bit mat skulle smaka gott", lär oss mycket om oss själva som vi inte kan förstå på ett intellektuellt plan. Bahá'u'lláh har föreskrivit att fastan ska iakttas från det att man når mogenhetens början (15 år), med undantag för om man är sjuk. Kvinnor som är gravida eller ammar eller ska heller inte fasta.
Något man slås av under fastan är den extra tid och energi man upptäcker att man har. Det är inte bara fika- och lunchraster som kan ägnas åt annat, något av det mest spännande (tycker jag) är när man upptäcker att den tid som normalt går åt att planera och fundera på mat faktiskt är ganska omfattande.
* Tidsangivelserna är exempel, för exakt tid se http://www.smhi.se