»Nyhetsarkiv 2010 - 2009 - 2008 - 2007 - 2006 - 2005 - 2004 - 2003 - 2002
Helgdag 2003-05-22
Det fanns en sökare i 1800-talets Persien som hette Mullah Husayn.
Hans läromästare hade lovat att den stora dagen, dagen som alla
forna profeter hade förebådat var nära, dagen när
den Utlovade, Guds Profet för vår tid skulle komma. Läromästaren
hade berättat för sina lärljungar att det fanns några
tecken de skulle söka efter och ett hemligt prov den Utlovade skulle
utföra - att oombedd ge en kommentar till Josefs sura i Koranen.
Mullah Husayn ägnade sig helt åt sitt sökande under långa vandringar. En dag kände han sig starkt dragen till staden Shiraz. Vid stadsporten lade han märke till en ung man med grön turban och strålande ansikte. Då han kom emot Husayn, hälsade han honom med ett välkomnande, kärleksfullt leende och omfamnade honom med en öm tillgivenhet som om han hade varit en nära och livslång vän.
"Den unge man som mötte mig vid Shiraz stadsport överväldigade mig med sin stämning av älsklig vänlighet. Han inbjöd mig hjärtligt att besöka hans hem för att jag där skulle vederkvicka mig efter min resas mödor. Jag bad honom ursäkta och sade att jag hade två följeslagare som redan hade ordnat för min vistelse i staden och att de väntade mig åter.
'Överlämna dem till Guds omsorg. Han kommer att beskydda och bevara dem', sade han och uppmanade mig att följa honom. Hans milda och likväl eftertryckliga sätt att tala, hans charmerande röst, hans värdiga hållning och gång gjorde starkt intryck på mig."
Mullah Husayn förklarade sin belägenhet för den unge mannen: "Vår bortgångne lärare uppmuntrade oss strax före sin död och insisterade på att vi skulle lämna våra hem, sprida oss vida omkring, för att söka efter den Utlovade. Det är också därför jag befinner mig i Persien.
'Har din lärare gett dig några detaljerade kännetecken på den Utlovades härkomst och karaktär?' frågade han.
'Ja', svarade jag, 'han är av Fatimas frejdade släkt. Han är under trettio år, men över tjugo. Han har en medfödd kunskap. Han är av medellängd, avstår från att röka och är kroppsligt felfri.'
Han satt tyst en stund, och så sade han plötsligt med klangfull stämma:
'Se, alla dessa tecken är uppenbarade i mig!'
Han tog upp till granskning alla vart och ett av de olika kännetecknen och visade att de alla överensstämde med hans person.
Jag var mycket överraskad och anmärkte hövligt:
'Den vars ankomst vi väntar på är en man med oöverträffad
fromhet och den sak han ska uppenbara är av oerhörd kraft. Många
och skiftande är de krav han måste uppfylla som gör anspråk
på att vara den förkroppsligade Manifestationen...'
Så snart dessa ord fallit från mina läppar greps jag av fruktan och ånger, som jag varken kunde dölja eller förklara. Jag förebrådde mig bittert samt besöt att i denna tund att ändra min inställning och mildra min ton. Jag lovade vid Gud, att om min värd återgick till ämnet skulle jag med största anspråkslöshet svara och säga: 'Om du är villig att bevisa ditt anspråk, så kommer du alldeles säkert att befria mig från den spänning och ovisshet som så tungt trycker på min själ. Jag skulle sannerligen vara tacksam för en sådan befrielse.'"
Husayn blev ombedd av den unge mannen att omsorgsfullt undersöka om inte han var den person han sökte.
"'Vid Guds rättfärdighet!' utbrast han. 'På denna dag höves det folken och nationerna i både öst och väst att skynda till denna tröskel. Det höves dem att uppstå, lika uppriktigt och spontant som du har uppstått, att med fasthet och ihärdighet söka den efterlängtade och utlovade.' Han såg på Husayn med ett leende och fortsatte:
'Nu är stunden inne för uppenbarelsen av kommentaren till Josefs sura.' Han tog upp sin penna och med otrolig snabbhet uppenbarade han hela det första kapitlet av sin kommentar, den förklarande utläggningen av Josefs sura.
Vid denna tidpunkt visade klockan två timmar och elva minuter efter solnedgången aftonen den tjugoandra maj 1844.
'Denna natt', sade han, 'ja, precis denna timme, kommer i framtiden att högtidlighållas som en av de största och mest betydelsefulla av fester...'
Jag satt som förtrollad av hans ord ... alla Paradisets härligheter tycktes jag uppleva denna natt. Det syntes mig som vore jag i en miljö om vilken det sannerligen kunde sägas: 'I den skall inget slit och släpande nå oss och ingen trötthet och leda snudda vid oss... Inget fåfängligt prat skall de höra där, ej heller någon falskhet utan endast ropet Frid, Frid!'...
Han sade följande till mig: 'O, du som är den förste att tro på mig. Sannerligen sägar jag dig, jag är Báb, Guds Port, och du är Babu'l-Báb, Portens Port. Arton själar måste, till att börja med, spontant och självmant erkänna mig och upptäcka min uppenbarelses sanning. Oombedda och utan förhandsmeddelande måste var och en av dem självständigt söka för att finna mig... Det åligger dig att inte avslöja, vare sig för dina kamrater eller några andra, vad du har sett och hört...'"
När senare arton lärljungar funnit Bab och erkänt honom, gav Profeten dem följande historiskt odödliga uppmaning:
"Höj ropet: Vakna! Vakna, ty se! Guds Port är öppen, och gryningens ljus sprider sin strålning över hela mänskligheten! Den Utlovade har kommit, bered väg för honom, O världens folk!"
(Utdrag ur De Upplysta Horisonterna av Sverre Holmsen)