Helgdagar:
2007-05-29
115 år sedan Bahá'u'lláhs
bortgång
Den 29 maj 1892 avled bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh
i Bahjí tidigt på morgonen i Sitt 75:e levnadsår. Årsdagen av denna händelse
är en av de nio helgdagar som världens bahá'íer försöker avstå från att arbeta
eller gå i skolan.
Baha'u'llah avled efter en kort tids sjukdom år
1892 i Bahji utanför 'Akká i vad som nu är norra Israel. Bahji kan beskrivas
som en mindre herrgård eller en större villa omgiven av en liten trädgård. Efter
att ha tillbringat större delen av Sitt liv i exil och fångenskap,
fick Han leva sina sista år i Bahji relativt lugnt och fridfullt och omgiven
av en skön trädgård. Detta betydde mycket. När Bahá'u'lláh
år 1868 spärrades in i fängelsestaden Akka - en värld av
sten, betong och järn utan en tillstymmelse till grönt - fick Han under
ett decennium inte se en skymt av den natur Han älskat så mycket ända
sedan Han var barn.
Från den grå betongen till den färgsprakande
trädgården
Fristaden i Bahji var förmodligen den bästa gåva Bahá'u'lláh
fått av andra människor under hela Sitt liv. Sonen 'Abdu'l-Bahá
hade hyrt den stora villan, som hade en trädgård vid en å.
Trädgården var fylld av växter av alla sorter och färger
som kärleksfulla vänner hade haft med sig långtifrån.
Bahá'u'lláh älskade trädgården och kallade den Ridván till minne av Ridvánträdgården i Baghdad, där Han 1863 hade förkunnat att Han var en Gudsmanifestation med Guds budskap till människorna av idag. Under de 13 år som Bahá'u'lláh på ålderns höst fick tillbringa i Bahji, tog Hans son 'Abdu'l-Bahá - som var mer än väl bevandrad i Bahá'í-tron och ägde en underbar empatisk begåvning - emot de skaror av människor som kom för att få råd eller hjälp.
På så vis gav 'Abdu'l-Bahá Sin älskade far mer tid till att söka inspiration i trädgården och meditera för att kunna skriva sina sista böcker och uppenbara och läsa böner.
En tillgivenhet som kungar och
kejsare förgäves skulle eftertrakta
Endast en begränsad
skara fick träffa Bahá'u'lláh och ytterst få var västerlänningar.
Två år före sin död tog Bahá'u'lláh emot den
ende västerlänning som skriftligen redogjort för ett möte.
Besökaren var Edward G. Browne, en framgångsrik ung orientalist från
universitetet i Cambridge. Browne skrev:
"I hörnet, där divanen mötte väggen, satt en underbar och vördnadsbjudande Gestalt (…) Det ansikte jag såg, kan jag aldrig glömma, fastän jag inte kan beskriva det. Dessa genomträngande ögon tycktes läsa ens innersta. Kraft och myndighet vilade över den breda pannan (…) Onödigt att fråga i vems närvaro jag befann mig, när jag bugade mig för en, som är föremål för en tillgivenhet och kärlek, som kungar skulle kunna avundas och kejsare förgäves eftertrakta! En mild vördnadsbjudande röst bjöd mig ta plats och fortsatte sedan: 'Lovad vare Gud att du har nått oss! (…) Vi önskar bara världens bästa och nationernas lycka, ändå anser de oss som upprorsmakare förtjänta av fångenskap och landsförvisning (…) Att alla nationer bör bli en i tron och alla människor som bröder, att kärlekens och enhetens band mellan människobarnen bör stärkas, att religionssplittring bör upphöra och rasåtskillnad avskaffas - vad ont finns det i detta? (…) Men så skall det bli; dessa gagnlösa stridigheter, dessa ruinerande krig skall försvinna och 'Den största freden' skall komma"¹
Döden en glädjens budbärare
En
morgon under våren blev Bahá'u'lláh sjuk och fick feber. Efter
ett fåtal sjukdagar var Hans storslagna liv på jorden över. Hans
underbara Själ hade - om man ser till det Han 1858 skrev i Förborgade
Ord - sprängt sönder sin bur och svingat Sig likt kärlekens fågel
Fenix upp mot helighetens himlavalv.
Hans anhängare grät, eftersom de inte visste vad de skulle ta sig till utan Honom. I sorgens stund glömde de vad Bahá'u'lláh hade skrivit Förborgade Ord: "Jag har gjort döden till en glädjens budbärare för dig. Varför sörjer du?"
Hans kropp jordfästes i en mindre byggnad av sten som hör till villan i Bahji. Denna grav är den heligaste platsen på jorden för bahá'íerna, som vänder sig åt det hållet varje dag under dagens bön.
Alla förenades
i sin känsla av förlust
Sex dagar före Sin övergång
från timlig till himmelsk tillvaro, hade Baha'u'llah samlat sina efterföljare
och sina familjemedlemmar och uttalat det som skulle bli Hans sista officiella
budskap till dem:
- Jag är mycket nöjd med er alla. Ni har utfört
oräkneliga tjänster, och varit väldigt ihärdiga i era ansträngningar.
Ni har kommit hit var morgon och var kväll. Måtte Gud bistå er
i att förbli enade. Och måtte Han hjälpa er att fortsätta
att upphöja Guds Sak.
"Ungefär en vecka efter Bahá'u'lláhs
bortgång," skriver Hans sondotterson Shoghi Effendi, "samlades
ett mycket stort antal sörjande, både rika och fattiga som tillsammans
som dröjde sig kvar för att sörja tillsammans med Hans familj.
(…) Anmärkningsvärt var att bland dessa fanns åtskilliga
shiia-muslimer, sunni-muslimer, kristna, judar, druser, liksom poeter, skriftlärda,
heliga män och representanter för myndigheterna, alla förenade
i sin känsla av förlust."
Ungefär ett år innan Sin hädanfärd, hade Bahá'u'lláh uppenbarat Sin Vilja Och Sitt Testamente, där Han utpekade Sin äldste son 'Abdu'l-Bahá som Sin efterträdare och Trons uttolkare.
¹ Browne, Edward G.
(1930) A Traveller's Narrative. New York: Bahá'í Publishing Company, s 49-51 (kan
beställas från Bahá'í-förlaget
AB).
| Báhá'u'lláhs Förborgade Ord Förlag:
Bahá’í-förlaget AB, 1991 Författare: Bahá'u'lláh Sidor: 52 Omslag: Hard Cover Produkt ID: SE10418 ISBN: 91-7444-072-1 |
 65:- |
 |
| Báhá'u'lláh Förlag: Bahá’í-förlaget AB, 1992 Författare: Uttalande Bahá'í International Community Sidor: 84 Omslag: Soft Cover, storlek A5 Produkt ID: SE10416 ISBN: 91-7444-094-2 |
 17:- |
| |
| Báhá'u'lláhs liv Förlag: Bahá’í-förlaget AB, 1990 Författare: H. M. Balyuzi Sidor: 50 Omslag: Soft Cover, storlek A5 Produkt ID: SE10419 ISBN: 91-7444-083-7 |
 26:- |
| |
