»Nyhetsarkiv 2010 - 2009 - 2008 - 2007 - 2006 - 2005 - 2004 - 2003 - 2002 - Tipsa om pressklipp
2007-11-29
Han spred den andliga ädelstenen
Den 28 november 1921 gick en av religionshistoriens kanska mest karismatiska
personer ur tiden. 'Abdu'l-Bahá behandlades liksom sin far, baha'i-trons
grundare Bahá'u'lláh, som en politisk-religiös fånge
under större delen av sitt liv. När det Osmanska väldets
diktatur havererade fick 'Abdu'l-Bahá möjlighet att resa till
Europa och Nordamerika för att introducera baha'i-tron där.
Det är ofta 'Abdu'l-Bahás ansikte vi ser när bahá'í-tron presenteras i olika sammanhang. Anledningen är bland annat att han hade en sådan oerhörd utstrålning att karisman fortfarande lyser igenom när vi nu tittar på 100 år gamla fotografier. Bahá'u'lláh visste vad han gjorde när han i sitt testamente utsåg sin äldste son till ledare för tron och bemyndigad uttolkare av sina böcker och skrifter. 'Abdu'l-Bahá kom även att kallas för "Mästaren" eftersom han var ett levande exempel på ett perfekt bahá'í-liv.
Foto: 'Abdu'l-Bahá - media.bahai.org
Förstod att hans far upphöjts
'Abdu'l-Bahá (Härlighetens Tjänare) föddes som Abbas
Effendi år 1844 i Teheran, och var bara ett litet barn när
Bábs religiösa väckelse stormade genom Iran. Han var
blott åtta år när hans far - som aldrig hade begått
något brott - fängslades och kedjades fast i Siyáh Chal,
ett fruktansvärt och stinkande underjordiskt fängelse i Teheran.
Inte många överlevde en månad där på grund
av alla bakterier och virus som frodades i smutsen.
När fadern släpptes i december 1852 utvisades hela familjen från hemlandet Iran till Baghdad, som då tillhörde det Osmanska väldet (den turkiska stormakten). Trots att Bahá'u'lláhs hälsa vacklade efter fängelsetiden och resan till Baghdad mitt i vintern, kunde sonen Abbas se att hans far hade förändrats. 'Abdu'l-Bahá vittnade många gånger senare i livet om hur han snart förstod att fadern var Guds redskap, om att fadern förvandlats till något oändligt mycket större än att endast vara en bland flera hängivna och ledande sympatisörer till Bábs lära.
'Abdu'l-Bahá följde sin far från fängelse till förvisningsort och åter till fängelse ända fram till dennes död 1892. Bahá'u'lláh gav i Baghdad, Konstantinopel, Adrianopel och slutligen ‘Akká sitt yttersta för att hinna nedteckna Guds budskap och skriva brev till världens politiska och religiösa ledare. Sonen 'Abdu'l-Bahá fick uppgiften att ta emot allt fler andligt sökande liksom representanter för intresserade västerländska och ryska representanter. Bahá'u'lláh litade helhjärtat på sonen som ansiktet utåt och var helt förvissad om att sonen kunde förklara den nya tron i sann och vänlig bahá'í-anda.
'Abdu'l-Bahás ministär
År 1892 gick Bahá'u'lláh bort vid en ålder
av 74 år. I enlighet med hans testamente insattes hans 48-årige
son 'Abdu'l-Bahá som sin fars ställföreträdare och
uttolkaren av Hans lära. Bahá'u'lláhs familj och släktingar
och alla troende uppmanades att vända sig till 'Abdu'l-Bahá
och följa dennes anvisningar.
Åren 1901 - 1908 spärrades 'Abdu'l-Bahá och hans familj - som under 20 år haft en viss rörelsefrihet i området kring staden Akka - åter in bakom fängelsemurarna. Under den här perioden skrev och besvarade 'Abdu'l-Bahá brev från hela världen. År 1908 medförde slutligen den turkiska revolutionen att politiska och religiösa fångar som 'Abdu'l-Bahá beviljades amnesti. 'Abdu'l-Bahá var nu fri att resa vart han ville.
År 1911 avseglade 'Abdu'l-Bahá, nu 67 år gammal, till Europa och höll sitt första tal till en västerländsk åhörarskara i London. År 1912 gjorde 'Abdu'l-Bahá en åtta månader lång resa till Amerika. Meningen var att han skulle korsa Atlanten med det nybyggda skeppet Titanic, men datumet för avresan ändrades så att han hamnade på ett annat fartyg i stället. I Nordamerika besökte han, enligt Universella Rättvisans Hus, 39 Städer från New York till San Francisco. Amerikanska källor nämner "över 20 städer i USA och Kanada". I stad efter stad talade han i kyrkor och synagogor och hade även långa enskilda samtal med vanliga, enkla människor. I Wilmette, Chicago, lade han grundstenen till det första Bahá'í-templet i Västerlandet. 'Abdu'l-Bahás omfattande brevväxling med amerikanerna och deras nystartade församlingar, liksom brevväxlingen med européerna finns till stor del utgiven i bokform.
Förutsåg kriget
Tillbaka i Europa besökte 'Abdu'l-Bahá fler länder och
gjorde även ett andra besök i Storbritannien. 'Abdu'l-Bahás
anföranden i London och Paris finns återgivna i bokform tack
vare anteckningar som gjordes av hängivna kvinnor bland åhörarna:
Sara Louisa Blomfield (Sitarih), Mary Esther Blomfield (Parvine), Rose
Ellinor Cecilia Blomfield (Nuri) och Beatrice Marion Platt (Verdiveh).
De europeiska åhörarna var av många nationaliteter och
tankeriktningar, lärda och olärda, medlemmar av olika religiösa
samfund, teosofer m.fl. Baha'i-tron började nu på allvar spridas
i västerlandet.
'Abdu'l-Bahá insåg att Europas ledare höll en kollisionskurs som skulle leda till det största kriget någonsin. Tillbaka i Haifa-Akka-regionen vidtog han därför en rad åtgärder för att skydda området. Bland annat byggdes lager med livsmedel och andra livsnödvändiga artiklar upp, och dessa insatser medförde att befolkningen kunde överleva trots att krigsfartyg spärrade av hamnarna. För denna insats adlades 'Abdu'l-Bahá av engelsmännen vid Första världskrigets slut. 'Abdu'l-Bahás syfte var även att bevisa att människor oberoende av härkomst och religion verkligen kan samarbeta som bröder och systrar när det verkligen gäller.
'Abdu'l-Bahá avled den 28 november 1921. Över 10 000 sörjande
hade samlats för att närvara vid begravningen på berget
Karmel. Hans stoft finns i ett valv på norra sidan av Bábs
gravhelgedom.
STEFAN BACK
