Följer bahá’íer den kristna eller den muslimska kalendern? Varken eller. I likhet med andra världsreligioner har bahá’íer en egen kalender. Den instiftades redan av Báb och tideräkningen börjar med år 1844 då Báb förkunnade den nya tidsålderns början. Bahá'í-året följer solens gång i likhet med vår kalender (till skillnad från den muslimska kalendern som följer månen). Året börjar vid vårdagjämningen den 21 mars och är indelat i 19 månader med 19 dagar i varje månad. De fyra (vid skottår fem) återstående dagarna ägnas åt välgörenhet och gästfrihet och skjuts in före den sista månaden som är fastemånad. Under denna månad (2 - 20 mars) avstår bahá'íer från att äta och dricka mellan soluppgång och solnedgång.

Bland olika folk och i skilda tidsåldrar har många olika system antagits för mätning av tid och fastställande av datum och flera olika tidräkningar är fortfarande i dagligt bruk, till exempel den gregorianska i västra Europa, den julianska i många östeuropeiska länder, den hebreiska bland judarna och den muslimska i islamska stater. Báb markerade betydelsen av den religionsordning, som Han kom för att förkunna, genom att införa en ny tidräkning.

I denna liksom i den gregorianska tidräkningen är månåret övergiven och solåret infört. Hans läror som var mycket djupa, accepterades i vida kretsar över hela Persien. Men de ansågs kättersk av islams fanatiska ledare, vilka lärde att Muhammed var den störste och siste Profeten och fruktade att bábíerna skulle bli ett hot mot deras ställning. Därför gjorde de muslimska prästerskapet gemensam sak med den korrumperade regeringen för att utplåna den nya Tron med våld. Under två decennier led mer än tjugotusen bábíer martyrdöden, ofta efter grym tortyr. Báb själv sköts offentligt 1850 inför omkring tiotusen åskådare. Denna period är en hjältemodets och dramatikens tid i modern historia och förtjänar att vara bättre känd i västerlandet.

Bahá’í-året består av 19 månader, var och en med 19 dagar (dvs 361 dagar), med tillägg av vissa "inskjutna dagar" (fyra under vanliga år och fem under skottår) mellan den artonde och nittonde månaden för att anpassa kalendern till solåret. Báb uppkallade månaderna efter Guds egenskaper. Bahá’í-nyåret är liksom det gamla persiska nyåret astronomiskt fastställt med början vid vårdagjämningen (vanligen 21 mars) och bahá’í-epoken börjar med året för Bábs tillkännagivande (dvs 1844 e Kr, 1260 eH). I en inte alltför avlägsen framtid kommer det att bli nödvändigt att alla människor i världen enas om en gemensam tideräkning.

Det förefaller därför lämpligt att den nya enhetens tidsålder bör ha en ny tidräkning, fri från de invändningar och anknytningar som gör varje annan äldre tidräkning oantagbar för stora delar av världens befolkning, och det är svårt att förstå, hur något annat system i enkelhet och lämplighet skulle kunna överträffa det av Báb föreslagna.

•Översikt över månader och helgdagar

Utskriftsvänlig sida