Mänsklighetens enhet

Bahá’í-tron arbetar med att föra människor oavsett bakgrund närmare varandra och hjälpa till att skapa förutsättningar för att alla ska kunna känna sig som medlemmar av en stor människofamilj med hela jorden som sitt hemland. Att ha visionen att världen ska enas som ett enda land ses av bahá’íer inte bara som en möjlighet utan som en nödvändighet.

Alla människors lika värde är en av bahá’í-trons grundbultar. Människans essens är hennes själ, och vår själ har varken nationalitet, etnicitet, genus eller sexualitet. Alla oavsett bakgrund betraktas som likvärdiga och jämlika med varandra. Människans själ sätts i fokus, inte längre färg, rang, kön eller status.

En enda mänsklighet

Under religionshistoriens gång har Gudsmanifestationerna lärt oss att utvidga vårt blickfång och att skapa allt mer omfattande och komplexa sociala enheter. Människor har därmed gradvis utvidgat sin lojalitet till att omfatta allt större grupper med allt större mångfald, från familj och släkt, till stam, bysamhälle, stadsstat och nation.

Målet för denna period är att mänskligheten enas och att en mer rättvis och jämställd värld skapas. Bahá’u’lláh har förklarat att mänskligheten nu strävar mot sin mognad och står inför utmaningen att skapa en global civilisation. Han uppmanar oss: ”Låt er blick omfatta hela världen hellre än att begränsas till era egna jag.” (Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, nr. 43)

Vidare förklarar han att det som idag föreskrivits som ”det ofelbara läkemedlet och mäktigaste instrumentet för botandet av hela världen är alla dess folks förening i en allomfattande rörelse, en gemensam Tro” (Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, nr. 120). Målet är ingenting mindre än att skapa en blomstrande världscivilisation där det andliga och materiella är i balans.

Fördomar gällande religion, ras, kön, nationalitet, samhällsklass etc. uppkommer oftast genom okunnighet eller genom känslor av främlingskap. Vi måste alla arbeta aktivt för att minska fördomar och öka konstruktivt samarbete.

Enhet i mångfald

Bahá’í-tanken om enhet är snarast motsatsen till likformighet. Vad som åsyftas med enhet är en harmonisk samverkan mellan grupper och individer med olika nationell, kulturell, etnisk och religiös bakgrund. Värdet av den enskildes ansvar och initiativ betonas starkt.

Föreställ er ett ljus med mångfärgat glas runt vilket det sitter ett antal människor. Dessa för fram olika uppfattningar om vilken färg lampan har beroende på vilken vinkel de ser på lampan. Uppfattningarna om lampans färg kommer därför att skilja sig från varandra. Sammanhållningen mellan gruppens medlemmar skulle komma i fara om någon skulle försöka påtvinga andra sin egen synvinkel. En holistisk syn är bra för att respektera och förstå allas synpunkter.

Om man höjer sig får man den holistiska syn genom att titta på lampan ovanifrån och ser att det ligger ett färglöst ljus som har varit källan till alla färger. Källan till mångfalden är en. Alla har rätt då var och en ser saken utifrån sin egen personliga synvinkel. Man behöver inte hävda sig själv eller sin egen sak. Man behöver inte känna att man är bättre utan snarare se sig själv eller sin grupp som en del av helheten med olika men lika viktiga uppgifter att förverkliga.

Mänsklighetens enhet kan också illustreras av astronauter som blickar tillbaks på jorden. Frank Borman från Apollo 8 anmärkte: ”När du äntligen är uppe på månen och tittar tillbaks på jorden så ser du att alla skillnader och nationella karaktärsdrag mer eller mindre blandas ihop, och du inser att detta kanske verkligen är en värld.” (Newsweek, 23 december 1968)