Alla Guds Profeters innersta väsen är ett och detsamma. Deras enhet är fullkomlig. -Bahá’u’lláh

Synen på religion

Alla religioner hör ihop. Kärlek och medmänsklighet utgör kärnan i alla religioner. Bahá’íer tror att det bara finns en enda Gud, och enbart en enda religion som har uppenbarats steg för steg. Varje gång en andlig lärare såsom Moses, Jesus, Muhammad och Bahá’u’lláh framträder, frigörs en stor andlig kraft som på sikt omvandlar samhället. Bahá’u’lláh lär att målet för denna religionsepok är att mänskligheten enas och att en mer rättvis och jämställd värld skapas.

Alla religioner utgår ifrån kärlek och står för uppmuntran till utvecklandet av medmänskliga egenskaper. Religionen har historiskt varit den faktor som uppmuntrar människor att förverkliga sig själva och genom sina handlingar visa fram sina goda inre egenskaper. Religion förblir därför i sin äkta och ursprungliga form källsprånget för det goda. Vad vi ser och hör om horribla saker som sker i religionens namn i världen härstammar inte från religionen själv utan från efterföljarnas misstolkningar.

Samförstånd mellan vetenskap och religion

Religion ska vara en källa till kärlek och enighet. ‘Abdu’l-Bahá, Bahá’u’lláhs efterträdare, förklarar att: ”Om religion skulle bli en källa till fientlighet och missämja, så vore frånvaron av religion att föredraga.”

Vidskepelse och dogmatism är inte förenligt med vetenskapligt tänkande och kan inte accepteras. ‘Abdu’l-Bahá använder följande liknelse för att beskriva relationen mellan vetenskap och religion:

”Mänskligheten kan liknas vid en fågel, vars ena vinge är religionen och den andra vetenskapen. Den kan inte flyga med endast en vinge. … När religionen, befriad från vidskepelse, traditioner och okloka dogmer, visar att den överensstämmer med vetenskapen, då skall en stor förenande, rensande kraft uppstå i världen, en kraft som skall bortsopa krig, disharmoni, misshälligheter och strider och då kommer mänskligheten att förenas i kraften av Guds kärlek.”

Religionernas enhet

Bahá’u’lláh har skapat en ny innebörd för begreppet religion. Han förklarar att de olika uppenbarelserna är delar av en och samma religion, Guds budskap genom tidsåldrarna. Gud har i varje tidsepok talat till och undervisat mänskligheten genom att sända oss budbärare såsom Krishna, Moses, Zoroaster, Buddha, Jesus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh. Var och en av dessa gudomliga språkrör har undervisat oss om religionens två sidor – den eviga, andliga och den föränderliga, sociala delen.

I takt med mänsklighetens utveckling har världsreligionernas grundare delgett oss kontinuerlig vägledning. Alla har de undervisat oss om kärlekens kraft – kärleken mellan Gud och människorna, som återspeglas i kärleken människor emellan. Bahá’u’lláh förklarar syftet med skapelsen: ”Jag älskade skapandet av dig, därför skapade jag dig.” På samma sätt som skolans lärare anpassar sin undervisning efter barnens mognad, har Gudsmanifestationerna anpassat sin undervisning efter mänsklighetens mognad.

Det centrala budskapet i alla religioner är med andra ord detsamma, det eviga kärleksbudet. Varje religion har emellertid även haft ett budskap bestående av sociala lagar och förordningar riktade till mänskligheten i just den tiden. Dessa sociala lagar är tidsbundna, och kan upphävas eller förändras av efterföljande religionsgrundare.

Gemensamt ursprung

Bahá’u’lláh förklarar hur de olika religionerna hör ihop: ”Betrakta solen. Om den nu skulle säga: ’Jag är gårdagens sol’, skulle den tala sanning. Och skulle den, med tidens gång i åtanke, säga sig vara en annan än denna sol, skulle den fortfarande tala sanning. Om det på samma sätt skulle sägas att alla dagar är blott en och densamma, är det rätt och riktigt. Och skulle det, med hänsyn till deras särskilda namn och beteckningar, sägas att de skiljer sig åt, vore det återigen sant. Ty även om de är en och densamma, igenkänner man dock hos var och en en särskild beteckning, en speciell egenskap, ett utmärkande drag.” (Visshetens bok, nr. 20)

Ett stort hinder för att uppnå enighet och kärlek mellan anhängarna av de olika religionerna är bristen på förståelse av guds plan för mänsklighetens stegvisa utveckling mot högre och högre former av civilisation. Varför skulle just religionen vara statisk i en värld där allt annat är under ständig förändring?

Insikten om att världsreligionerna är delar av människosläktets gemensamma andliga historia hjälper oss att komma över de motsättningar som uppstått mellan efterföljarna till de olika religionerna.

Bahá’í - senast men inte sist

Om hela det gudomliga budskapet skulle uppenbaras på en gång eller i större mått än vad vi kan ta emot kan reaktion bli som en förstaklassare som tvingas till att läsa universitetskurser. Det går helt enkelt inte. Andlig kunskap liksom vetenskaplig kunskap måste upptäckas gradvis. Är det inte naturligt att tänka sig att om Gud en gång i tiden började sända ett budskap till mänskligheten så kommer Gud även att göra det i framtiden? Det finns ingen rationalitet i att en religion skulle vara bäst eller sist. All utveckling sker gradvis.

Genom historien har människor i olika delar av världen följt någon form av religion som i dagens situation kan vara svår att leva efter. Många har därför tagit avstånd från både religion och Gud. Trots att det är helt förståeligt att ta avstånd från religion när det händer så mycket i dess namn, så kan undersökning om alternativa möjligheter leda till positiva krafter mot en förenad framtid. Att förstå principen om alltings framåtskridande leder till slutsatsen om alltings förnyelse.

Bahá’u’lláh poängterar för sina efterföljare att inte anse honom som bättre eller högre i ställning än tidigare gudsmanifestationer och säger att de till synes olika manifestationerna utgör en enda själ:

”Bärarna av Guds förtroende blir uppenbarade för jordens folk såsom företrädare för en ny tro och Uppenbarare av ett nytt budskap. Eftersom dessa, den himmelska tronens Fåglar, alla är nedsända från Guds viljas himmel och då de alla står upp för att förkunna Hans oemotståndliga tro, betraktas de således såsom en själ och samma person.” (Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, nr. 22)