Ni är Min skattkammare, ty i er har Jag bevarat Mina mysteriers pärlor och Min kunskaps ädelstenar. -Bahá’u’lláh

Tron slår rot och växer i Sverige

I mitten av 1800-talet var Sverige i snabb förändring. Det traditionella bondesamhället räckte inte längre till, ungdomar sökte ett bättre liv, bort från fattigdom och okunskap. Folkrörelserna tog fart: väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen. Tidningar var den tidens moderna spridare av nyheter. Bahá’í omnämns i Sverige första gången 1852 i en rapport i Aftonbladet om dramatiska händelser i Iran.

Merparten av alla svenskar hade vid den tiden släkt och vänner som lämnat landet på grund av fattigdom, religiöst förtryck och begränsade möjligheter att bidra till samhället. Fyra av dessa utvandrade svenskar träffade på bahá’í i sitt nya land USA och blev så upptända av den nya läran att de var och en för sig bestämde sig för att återvända till Sverige för att dela med sig av tron. Deras namn var Louise Melander-Eriksson, Anna Rudd, August Rudd samt Edvard Olsson. Louise Eriksson uppmuntrades i två brev av ‘Abdu’l-Bahá att besöka sin barndoms hemland.

Hon genomförde totalt fyra besöksresor till Sverige då hon bland annat lämnade bahá’í-litteratur till bibliotek i Stockholm och Lund. 1935 besökte hon Sverige för fjärde gången och tisdagen den 19 mars erhöll hon audiens hos kronprins Gustaf Adolf, något som Aftonbladet rapporterade: ”Mrs. Eriksson kom till slottet rikligen försedd med böcker och små skrifter, vilka hon överlämnade till Kronprinsen.” Uppmuntrad av Shoghi Effendi beslutade sig Louise för att flytta till Sverige för gott. Hon drevs av insikten om att litteratur behövs för att människor ska kunna lära känna tron. På 1930-talet översatte och gav hon därför ut en aktuell och informativ bok, John Esslemonts Bahá’u’lláh och den nya tidsåldern. Hon stod också bakom översättningen och utgivningen av Bahá’u’lláhs bok Kitáb-i-Íqán, som fick titeln Visshetens bok.

I början av 1920-talet återvände också Edvard Olsson till Sverige och till sitt kära Värmland, och tillsammans med paret Rudd arbetade han för att sprida information om bahá’í-tron. I en insändare i Nya Värmlandstidningen 1924 skriver Anna Rudd: ”Bahá’u’lláhs lära är den gudomliga andens fläkt som ånyo förmår omskapa människan. Den är vår tids ljus, vår tids ande”.

Efter andra världskrigets fruktansvärda fasor orsakade av nationalism och rasism öppnades världen upp igen. Människor sökte nya svar på de frågor konflikterna skapat. Fler bahá’íer från framförallt USA och Iran kom till Sverige och mötte ungdomar som reflekterade över livets och samhällets mål och mening. Många ungdomar fann sina svar och anslöt sig till samfundet landet över. Det första andliga rådet (lokala administrativa styrelsen) valdes i Stockholm 1948.

År 1953 högtidlighölls hundraårsminnet av att Bahá’u’lláh fick uppenbarelsen om sitt uppdrag. Fem internationella konferenser hölls världen över och en av dessa genomfördes i Stockholm. Bilden ovan visar deltagarna på Medborgarhusets trappa. En festlig middag hölls också i Gyllene salen, Stadshuset. Man firade att tron på hundra år vuxit från en liten flamma i en fängelsecell till en världsomspännande rörelse. En beslutsamhet att sprida tron till många städer växte fram. Dessa lokala samfund skulle bli den stabila grunden för ett nationellt samfund. 1962 hade antalet lokala råd i Sverige vuxit till fyra och ett nationellt råd, ”Nationella andliga rådet för Sveriges bahá’íer” kunde för första gången väljas.

En av samfundets medlemmar, globetrottern och författaren Sverre Holmsen, skrev den första boken om bahá’í på svenska: De upplysta horisonterna. Boken och en allt mer internationell tidsanda under 1960- och 70-talen ledde till att antalet medlemmar växte än snabbare. Till stor del var det ungdomar och yngre vuxna som i bahá’í fann en hållbar vision för samhället och ett sammanhang i vilket deras bidrag gjorde skillnad. Samfundet spreds alltmer över landet och antalet lokala råd växte raskt till mer än tjugo.

I samband med den islamiska revolutionen i Iran 1979 intensifierades förföljelserna av bahá’íerna där. Tvåhundra människor avrättades på kort tid, endast på grund av sin tro på Bahá’u’lláh, och många tvingades fly. Ett stort antal bahá’íer togs emot som samvetsflyktingar världen över och många bahá’íer beviljades asyl i Sverige. Svenska bahá’í-samfundet, liksom hela det svenska samhället, har under de senaste årtiondena berikats av människor med rötter i alla världens hörn. Deras och andras barn, uppväxta i Sverige, besitter nu en rik potential att möta vår tids utmaningar och att bidra till vårt samhälle.