Jag älskade skapandet av dig, därför skapade Jag dig. Älska Mig därför, så att Jag må nämna dig vid namn och fylla din själ med livets ande. -Bahá’u’lláh

Människans själ

Människans sanna natur är en andlig, odödlig själ. Allt i den fysiska världen är underkastat lagen om sammansättning och upplösning, utveckling och förfall. Men själen är upphöjd över fysiska tillstånd. Kunskapen om oss själva, om själen, kommer på den väg som är sökandet efter Gud.

Bahá’í-tron ser på livet som en andlig färd som börjar med att rena hjärtat, lära känna sig själv, älska sig själv, älska andra, älska Gud och utveckla sina inneboende goda egenskaper.

Bahá’í-skrifterna säger att förmågor som logiskt tänkande, förståelse och fantasi är ”inneboende egenskaper hos själen, liksom det strålande ljuset är en väsentlig egenskap hos solen”. Människans kropp är ”liksom en spegel, hennes själ är liksom solen och hennes själsliga förmågor så som solstrålar som utgår från ljusets källa. Strålen kan upphöra att träffa spegeln, men dess samband med solen kan inte på något sätt upphöra.”

Själens essens

Bahá’u’lláh beskriver själen som något svårförståeligt och magiskt: ”Må du sannerligen veta, att själen är ett Guds tecken, en himmelsk ädelsten, vars verklighet de mest lärda bland människor har misslyckats att fatta och vars gåta intet sinne, hur skarpt det än må vara, någonsin kan hoppas på att klargöra.” (Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, nr. 82)

Varje individs liv tar sin början när embryot sammanbinds med själen vid befruktningen. Denna sammanbindning är emellertid inte materiell. Själen tar varken kroppen i besittning eller lämnar kroppen, den förblir upphöjd över tid och rum. Bahá’u’lláh använder solen som liknelse för att förklara detta förhållande: ”Människans själ är solen, genom vilken hennes kropp upplyses och från vilken den hämtar sin styrka.” (Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter, nr. 80)

Människans andliga utveckling

Syftet med varje religion har varit att förmå människan att utvecklas andligt, att odla goda egenskaper, att inspireras till skapande och förbättrande av världen. Denna utveckling är inte endast avsedd för individen eller för en viss folkgrupp – tiden har kommit för mänskligheten att enas och nå andlig mognad.

Bahá’í-skrifterna beskriver vår andliga utveckling som en förberedelse inför den kommande världen. Liksom fostret utvecklas i livmodern för att kunna leva i denna värld, måste vi i denna värld utveckla de egenskaper som ska vara oss till nytta i världen bortom denna.

”Världen på andra sidan är lika olik denna värld som denna värld är olik barnets när det fortfarande befinner sig i moderns liv. Då själen når Guds närvaro skall den anta den skepnad som bäst passar dess odödlighet och är värdig dess himmelska boningsplats. En sådan tillvaro är en villkorlig och inte en oberoende tillvaro, såtillvida som den förra är föregången av en orsak medan den senare är oberoende därav. Oberoende tillvaro är helt förbehållen Gud…” – Bahá’u’lláh, Axplock, nr. 81

”Lika självklart som vi alla föddes
skall vi alla en dag födas åter,
skall vi stå som barnet framför porten
till det ofattbaras verklighet.” – Bo Setterlind

Vägen vi färdas på

Att övervinna våra inre barriärer mot ovillkorlig kärlek och vänlighet är den ultimata uppgiften, viktig men svår att leva efter i alla aspekter. Vägen som vi färdas på för att nå detta mål går genom rent hjärta och ren motivation. Prövningarna i livet kommer att vara till hjälp på denna väg.

Medvetenhet om de mångfacetterade yttringarna av egot och bortarbetningen av dessa utgör ytterligare sidor som med tålamod kan förvandlas till positiv energi. Trots att vägen verkar svår och lång så är det graden av vår strävan som räknas. Vi är alla på väg och får vara nöjda med de steg vi tar och inte jämföra oss med någon annan.

Samtidigt som ett förändringsarbete pågår på samhällsnivå, kompletteras det av ett inre transformationsarbete på individnivå. Denna inre process består av förvandlingen av jagets lägre energier till högre sådana och bearbetningen av egoistiska tankar, känslor och handlingar till förmån för större utrymme till självförverkligande.

Negativa tankar måste bearbetas och transformeras till starkare positiva sådana. På så vis kan vi också sluta skapa gränser och bygga barriärer mellan ”vi” och ”de andra”. Ju helare världen och vi blir desto varmare och kärleksfullare blir den attityd med vilken vi möter våra medmänniskor.

Att vilja lära känna sig själv (veta vem man innerst inne är) är första steget mot en andlig vandring. Att därefter fundera över vad man med den nyvunna kunskapen om sitt innersta väsen vill med sitt liv och vad livet vill med en bidrar till mening och inriktning i livet.

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
– Tomas Tranströmer, Romanska bågar

Själen och vetenskapen

I vår sekulära kultur har människans själsliv kommit att betraktas som ett resultat av kemiska processer. Ofta godtar vi utan eftertanke sådant tankegods med hänvisning till vetenskapen som en auktoritet i dessa filosofiska frågor.

Bahá’í-tron bekräftar att hjärnan och dess funktioner är nödvändiga för att människans medvetande ska kunna komma till uttryck. Det är emellertid inte hjärnan som skapar det mänskliga medvetandet - den uppenbarar det. Vetenskapen beskriver hur människans förmågor och egenskaper blir synliga, men inte varifrån dessa kommer. Religion och vetenskap fungerar som olika sätt att beskriva vår verklighet, och kan därför fungera som kompletterande krafter.

Från universums början till den plats i evolutionen vi befinner oss i har oräkneliga fenomen, processer, egenskaper och system framträtt. Vi måste fråga oss varifrån all denna mångfald kommer, snarare än att anta att den uppstått ur tomma intet.